Någon generation införde en slangvariant som går ut på att avsluta diverse ord med -is. Jag har alltid tyckt att det låter otroligt fånigt, exempelvis fritids, dagis, mellis, bundis, frälsis osv. Vissa ord har integrerat sej djupt med det vardagliga språket, t.ex bakis, godis, trummis, kompis, lodis, men kommer i princip från samma uppbyggnad då man kan härleda längre mer normala ord även från dessa.
Förtitalisterna har bidragit starkt till att behålla den här slangtraditionen och kommit med egna ord som knytis, bundis, hallis, funkis, osis, baggis och min hatfavorit Mallis.
Det förpassas tydligt ner till nästa generation med en rad yngre tonårsuttryck som bästis, gnuggis, hemlis, avis, fuskis med flera vilket kanske passar åldern lite bättre eftersom dessa ord passar bra i en rosa dagbok med hästklistermärken och glitter på.
Tyvärr slutar det inte där, utan denna slanguppbyggnad följer med till yngre vuxna idag som har skapat några nya ord av den här typen som t.ex cillisar (silikonbröst), men det ord jag älskar att hata är snackis! En snackis är ett hett ämne som det diskuterats - snackats - om mycket den senaste tiden, det vill säga att man skapat ett slangslangsubstantiv från ett slangverb.
Därmed sätter jag punkt för denna bloggis.
Nu är den hemma i vardagsrummet, och är mitt senaste steg mot att bli totalt HD-kompatibel, Casino Royale i 1080p följer med. Omdöme får komma lite senare när jag faktiskt har hunnit lajja lite med den. Back to work.
